Time
Text och musik av David Bowie.
Time - he's waiting in the wings,
he speaks of senseless things,
his script is you and me, boys.
Time - he flexes like a whore,
falls wanking to the floor,
his trick is you and me, boy.
Time - in Quaaludes and red wine,
demanding Billy Dolls
and other friends of mine.
Take your time.
...
I look at my watch, it says 9:25 and I think; "Oh God, I'm still alive!"
We should be on by now,
WE SHOULD BE ON BY NOW!
...
Yeah, time!
I ett trevande försök att komma ur känslan av apati och depression klickade jag igång Aladdin Sane på datorn. Det är inget annat än ren jävla nostalgi. Det var plast och platå, rock och roll, vi var Children of the Revolution och vi kunde knappt gå. (Med referat till det tidiga Gyllene Tiders mindre berömda hyllning till Bowie, låten Åh, Ziggy Stardust, var blev du av?). Det var nittonhundrasjuttiotre och vi ville bara ha mer.
Men mitt liv var inte alls särskilt glamoröst, ännu mindre var det rock'n'roll, men jag var arton år, det var på våren tjugohundrafyra, jag skulle ta studenten, jag var ännu okysst och jag hade för första gången upptäckt musik på riktigt i mitt liv. Jag hade upptäckt David Bowie.
Time - he's waiting in the wings,
he speaks of senseless things,
his script is you and me, boys.
Time - he flexes like a whore,
falls wanking to the floor,
his trick is you and me, boy.
Time - in Quaaludes and red wine,
demanding Billy Dolls
and other friends of mine.
Take your time.
...
I look at my watch, it says 9:25 and I think; "Oh God, I'm still alive!"
We should be on by now,
WE SHOULD BE ON BY NOW!
...
Yeah, time!
I ett trevande försök att komma ur känslan av apati och depression klickade jag igång Aladdin Sane på datorn. Det är inget annat än ren jävla nostalgi. Det var plast och platå, rock och roll, vi var Children of the Revolution och vi kunde knappt gå. (Med referat till det tidiga Gyllene Tiders mindre berömda hyllning till Bowie, låten Åh, Ziggy Stardust, var blev du av?). Det var nittonhundrasjuttiotre och vi ville bara ha mer.
Men mitt liv var inte alls särskilt glamoröst, ännu mindre var det rock'n'roll, men jag var arton år, det var på våren tjugohundrafyra, jag skulle ta studenten, jag var ännu okysst och jag hade för första gången upptäckt musik på riktigt i mitt liv. Jag hade upptäckt David Bowie.
Hästpojken
Shane MacGowan
Egentligen borde jag visa någon gammal klassiker här istället eftersom det är vad jag lyssnat på de senaste dagarna, men det är väl inte försent för en vid det här laget lagom inrökt modern punkpopdänga, och jag tänkte att det är bäst att passa på innan driftstoppet klockan två.
Nu ska jag berika min egna dator med nyare musik från familjens med min mobiltelefon som digitalt transportmedel.
Egentligen borde jag visa någon gammal klassiker här istället eftersom det är vad jag lyssnat på de senaste dagarna, men det är väl inte försent för en vid det här laget lagom inrökt modern punkpopdänga, och jag tänkte att det är bäst att passa på innan driftstoppet klockan två.
Nu ska jag berika min egna dator med nyare musik från familjens med min mobiltelefon som digitalt transportmedel.
Procol Harum
A Whiter Shade of Pale
Ikväll sitter jag med en liten burk rekorderlig päroncider som blivit över sen några festligheter i somras. Samtidigt lyssnar jag på fina, gamla bitar, såsom den här från 1967. Ärligt talat har jag nog inte gillat den i hela mitt liv, men den är egentligen bra, den är gammal och fin.
Ikväll sitter jag med en liten burk rekorderlig päroncider som blivit över sen några festligheter i somras. Samtidigt lyssnar jag på fina, gamla bitar, såsom den här från 1967. Ärligt talat har jag nog inte gillat den i hela mitt liv, men den är egentligen bra, den är gammal och fin.
Belle & Sebastian
Lazy Line Painter Jane
Jag älskar hur en ung Stuart Murdoch blir sprejmålad blå över sin vita t-shirt. Däremot ser jag här att han ändå lär ha varit såpass gammal som tjugonio år. Liksom jag är han färgblind och har lidit av kroniskt trötthetssyndrom. Det senare har jag aldrig fått diagnosticerat, det är en rent fysisk sjukdom, men jag känner mig kroniskt trött. Mentalt.
Jag älskar hur en ung Stuart Murdoch blir sprejmålad blå över sin vita t-shirt. Däremot ser jag här att han ändå lär ha varit såpass gammal som tjugonio år. Liksom jag är han färgblind och har lidit av kroniskt trötthetssyndrom. Det senare har jag aldrig fått diagnosticerat, det är en rent fysisk sjukdom, men jag känner mig kroniskt trött. Mentalt.
The Concretes
Kids
Camera Obscura
Eighties Fan
Popkulturen förvirrar mig med hela sin omfattning, precis som livet i största allmänhet, men Camera Obscura kan man alltid lita på för att få sinnesro. Melankolin i musiken är ett lugnt komplement till paniken och sinnesoron runt omkring. Musiken är inte bara ett sätt att låtsas vara någon annan rent socialt.
Dimensionerna är många och jag jagar ihjäl mig själv med att försöka hitta dom alla, i popkulturen och som livet i allmänhet, fånigt nog.
Popkulturen förvirrar mig med hela sin omfattning, precis som livet i största allmänhet, men Camera Obscura kan man alltid lita på för att få sinnesro. Melankolin i musiken är ett lugnt komplement till paniken och sinnesoron runt omkring. Musiken är inte bara ett sätt att låtsas vara någon annan rent socialt.
Dimensionerna är många och jag jagar ihjäl mig själv med att försöka hitta dom alla, i popkulturen och som livet i allmänhet, fånigt nog.
The Life Pursuit
Det är lite drygt två år sen Belle and Sebastian senast släppte en skiva, utifall nu någon bryr sig om det, mer än jag och den lille skäggige killen jag pratade lite med på Hg sist. Här är iallafall tre videor från albumet, The Life Pursuit, så roligt är mitt liv.
Funny Little Frog
The Blues Are Still Blue
White Collar Boy
Funny Little Frog
The Blues Are Still Blue
White Collar Boy
Förresten...
Jag tar nog tillbaka det jag skrev om svensk underhållnings-TV av idag.
I början av Magnus Ugglas karriär
Bobbo Viking, 1975
Varning på stan, 1977
Min högst personliga populärkulturhistoriska slutsats är att Magnus Uggla har blivit avsevärt sämre, men att svensk musikjournalistik och underhållningstelevision har blivit avsevärt bättre.
Varning på stan, 1977
Min högst personliga populärkulturhistoriska slutsats är att Magnus Uggla har blivit avsevärt sämre, men att svensk musikjournalistik och underhållningstelevision har blivit avsevärt bättre.
Sukie in the Graveyard
med Belle and Sebastian.
En tecknad video av någon med för mycket fritid. Någon som jag.
Ett skolprojekt som tydligen var tänkt till "I'm a kukoo." Ett tips: Höj ljudet.
Jag vill förresten ha en flicka som tycker att Belle and Sebastian är världens bästa band.
En tecknad video av någon med för mycket fritid. Någon som jag.
Ett skolprojekt som tydligen var tänkt till "I'm a kukoo." Ett tips: Höj ljudet.
Jag vill förresten ha en flicka som tycker att Belle and Sebastian är världens bästa band.
Bigmouth Strikes Again
Lyrics by Steven Morrissey
Music by Johnny Marr
Music by Johnny Marr
Sweetness, sweetness, I was only joking
when I said I'd like to smash every tooth
in your head
Sweetness, sweetness, I was only joking
when I said by rights you should be
bludgeoned in your bed
And now I know how Joan of Arc felt,
now I know how Joan of Arc felt
as the flames rose to her roman nose
and her Walkman started to melt
Bigmouth, bigmouth,
bigmouth strikes again
and I've got no right to take my place
with the Human race
Bigmouth, bigmouth,
bigmouth strikes again
and I've got no right to take my place
with the Human race
And now I know how Joan of Arc felt,
now I know how Joan of Arc felt
as the flames rose to her roman nose
and her hearing aid started to melt
Bigmouth, bigmouth,
bigmouth strikes again
and I've got no right to take my place
with the Human race
Bigmouth, bigmouth,
bigmouth strikes again
and I've got no right to take my place
with the Human race
Bigmouth, bigmouth,
bigmouth strikes again
and I've got no right to take my place
with the Human race
Bigmouth, bigmouth,
bigmouth strikes again
and I've got no right to take my place
with the Human race
Lykke Li
Hon sjunger att hon är lite, lite kär i mig, om jag är lite, lite kär i henne, och visst är jag lite, lite kär i henne. För all del. Imorgon, Alla Hjärtors Dag, kommer hon till Hg och eftersom jag ändå ska till Linköping så syns vi där och jag ska fråga om hon vill gifta sig med mig. Det har jag inget att förlora på eftersom jag redan mår dåligt.
Little Bit
Bra gener har hon också, rötter i den svenska nya vågen, mamman sjöng i Tant Strul innan Kajsa Grytt och pappan lirade i Dag Vag.
Little Bit
Bra gener har hon också, rötter i den svenska nya vågen, mamman sjöng i Tant Strul innan Kajsa Grytt och pappan lirade i Dag Vag.
Tangerin
Fråga mig inte vilka dom är eller vad dom håller på med, men jag hittade dom på YouTube när jag kollade på videor med [ingenting], jag tror dom är från Örebro. Hemsida: tangerin.se
Fred Astaire
Här kommer solen
"[ingenting]-biten i ny tappning"
Fred Astaire
Här kommer solen
"[ingenting]-biten i ny tappning"
Camera Obscura
I Love My Jeans
Hönan eller ägget?
I förmiddags kom jag på att jag ju faktiskt kunde använda den här bloggen till något, t.ex. visa exempelvis musikvideor eller bara berätta allmänt om något populärkulturellt i mitt liv, inget nytt, men det har ju varit ganska tomt på sistone. Det här är två videoklipp med de lite komiska, nya zeeländska trubadurerna, Flight of the Conchords. Det är bättre än ingenting.
Business Time
Bowie Song
Business Time
Bowie Song
Vimmerby - Stockholm, tur och retur
Hovet, Stockholm, 9/2 -08. På scenen står The Cure med en snart femtioårig Robert Smith i framtoningen och även om han inte ser ut som pinnen på den välkända Boys Don't Cry-bilden, som figurerar på diverse t-shirts och affischer, så är det iallafall roligt att se att han lever. Konserten är faktiskt riktigt bra den första knappa timmen, kroppshåret reser sig kraftigt under underlåtarna Pictures of You och Just Like Heaven och under A Night Like This och In Between Days sitter jag så ihopkrupen man kan i en fastskruvad klappstol och bara njuter.
Plötsligt händer det något, konserten går in i någon slags dvala, först känner jag bara att jag blir trött, men efter fem låtar i samma anda börjar jag skämtsamt undra om någon har rakblad, efter en timme är jag helt övertygad om att bandet vill få oss att begå kollektivt självmord. Jag vet att min psykiska hälsa inte är den mest stabila, men musiken fick mig att blir riktigt djupt deprimerad och jag förstod plötsligt innebörden av emo. D.v.s. att man lyssnar på så tråkig musik att man inte kan annat än vilja ta livet av sig, en slags sadomasochistisk läggning, att njuta av att må riktigt, riktigt psykiskt dåligt. Det är, tro det eller ej, ingenting för mig.
Efteråt blev dom inropade minst tre gånger och spelandet började sakta återfå någon form av karaktär, även om dom inte direkt lyckades med Close to Me eller Why Can't I Be You utan pling-plong-instrument, och Boys Don't Cry lät relativt lamt efter tre timmars spelande. Men det var ju någonting annat än de intetsägande tongångarna innan iallafall.
Eftersom jag vet att Cures musik inte alltid faller mig i smaken är jag nog inte direkt besviken, särskilt eftersom hela resan, roadtrippen med Johannes och Marcus och besöken i två skivaffärer på S:t Eriksplan och Skånegatan, var riktigt trevlig. Dessutom var ju ändå konserten riktigt bra när den var bra. Pulver kom från ingenstans och skrämde livet ur mig också innan spelningen inne på Hovet.
Plötsligt händer det något, konserten går in i någon slags dvala, först känner jag bara att jag blir trött, men efter fem låtar i samma anda börjar jag skämtsamt undra om någon har rakblad, efter en timme är jag helt övertygad om att bandet vill få oss att begå kollektivt självmord. Jag vet att min psykiska hälsa inte är den mest stabila, men musiken fick mig att blir riktigt djupt deprimerad och jag förstod plötsligt innebörden av emo. D.v.s. att man lyssnar på så tråkig musik att man inte kan annat än vilja ta livet av sig, en slags sadomasochistisk läggning, att njuta av att må riktigt, riktigt psykiskt dåligt. Det är, tro det eller ej, ingenting för mig.
Efteråt blev dom inropade minst tre gånger och spelandet började sakta återfå någon form av karaktär, även om dom inte direkt lyckades med Close to Me eller Why Can't I Be You utan pling-plong-instrument, och Boys Don't Cry lät relativt lamt efter tre timmars spelande. Men det var ju någonting annat än de intetsägande tongångarna innan iallafall.
Eftersom jag vet att Cures musik inte alltid faller mig i smaken är jag nog inte direkt besviken, särskilt eftersom hela resan, roadtrippen med Johannes och Marcus och besöken i två skivaffärer på S:t Eriksplan och Skånegatan, var riktigt trevlig. Dessutom var ju ändå konserten riktigt bra när den var bra. Pulver kom från ingenstans och skrämde livet ur mig också innan spelningen inne på Hovet.
Vimmerby - Linköping, tur och retur
Detta är en slags anti-hyllning till mitt liv och staden jag växt upp i.
Alla har ett hungrigt hjärta
01. Sci-Fi SKANE - Jag har aldrig bott vid en landsväg
02. Popsicle - Sunkissed
03. The Smiths - William, it was really nothing
04. Belle and Sebastian - Get me away from here, I'm dying
05. Camera Obscura - Teenager
06. The Concretes - Kids
07. Frida Hyvönen - I drive my friend
08. Hello Saferide - I thought you said summer is going to take the pain away
09. Anna Ternheim - Shoreline
10. Lars Winnerbäck - Söndermarken
11. Peggy Lejonhjärta - AB Stockholmshem
12. Perssons Pack och Jakob Hellman - Tusen dagar härifrån
13. Sibiria - Kastalskolan 9E
14. Montt Mardié - Prom night (Dancing by myself)
15. [ingenting] - Hollywood dreams
16. The Clash - Koka Kola
17. The Cure - Boys don't cry
18. Bruce Springsteen - Born to run
19. The Beatles - With a little help from my friends
20. The Velvet Underground - Pale blue eyes
21. David Bowie - Space oddity
22. Pascal - Hungrigt hjärta
Alla har ett hungrigt hjärta
01. Sci-Fi SKANE - Jag har aldrig bott vid en landsväg
02. Popsicle - Sunkissed
03. The Smiths - William, it was really nothing
04. Belle and Sebastian - Get me away from here, I'm dying
05. Camera Obscura - Teenager
06. The Concretes - Kids
07. Frida Hyvönen - I drive my friend
08. Hello Saferide - I thought you said summer is going to take the pain away
09. Anna Ternheim - Shoreline
10. Lars Winnerbäck - Söndermarken
11. Peggy Lejonhjärta - AB Stockholmshem
12. Perssons Pack och Jakob Hellman - Tusen dagar härifrån
13. Sibiria - Kastalskolan 9E
14. Montt Mardié - Prom night (Dancing by myself)
15. [ingenting] - Hollywood dreams
16. The Clash - Koka Kola
17. The Cure - Boys don't cry
18. Bruce Springsteen - Born to run
19. The Beatles - With a little help from my friends
20. The Velvet Underground - Pale blue eyes
21. David Bowie - Space oddity
22. Pascal - Hungrigt hjärta
Tjugohundrasju ur ett populärmusikaliskt perspektiv
Vid en första blick över mitt gångna popår tänkte jag mest John Doe, Popadelica och P3, men efter en djupare titt blev det trots allt en liten personlig tvist i sammanställningen. Presentationen av den blir en blandskiva med låtar valda mer eller mindre på gott och ont, att jämföra med de elva låtar jag kladdade ner lite noteringar om i min gamla späjs-blogg här förra året. Låtar som inte fick plats i år är bland andra Paul Simon's gamla "You can call me Al", Oh Laura's uttjatade "Release me" och Maskinens provocerande "Alla som inte dansar."
Låtlistan:
01. Miss Li - I'm so poor, won't you lend me some money?
02. Maia Hirasawa - And I found this boy
03. Säkert! - Sanningsdan (med Martin Hanberg)
04. Salem Al Fakir - Good song
05. Herman Düne - I wish that I could see you soon
06. Art Brut - Good weekend
07. The Killers - Read my mind
08. Shout Out Louds - Impossible
09. Isolation Years - Albino child
10. Navid Modiri & Gudarna - Kom och dansa med oss
11. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
12. Justice - D.A.N.C.E.
13. Lucky Lucky Pigeons - Keep on, Kingie!
14. Those Dancing Days - Hitten
15. Pacific! - Hot lips
16. Kate Nash - Foundations
17. Hafdis Huld - Who loves the sun?
18. Nicolai Dunger - Lyckokatt
19. Familjen - Det snurrar i min skalle
20. Montt Mardié - Metropolis (med Fredrik Hellström från Le Sport)
21. Lucky Soul - Lips are unhappy
Post Skriptum: Observera att det är en sammanställning av mitt personliga musikår och att det därför förekommer några låtar som släppts redan under 2005 eller 2006. Jag lyssnade t.ex. på Miss Li under hösten 2006 men såg henne live på Popadelica under våren 2007.
God Fortsättning!
Låtlistan:
01. Miss Li - I'm so poor, won't you lend me some money?
02. Maia Hirasawa - And I found this boy
03. Säkert! - Sanningsdan (med Martin Hanberg)
04. Salem Al Fakir - Good song
05. Herman Düne - I wish that I could see you soon
06. Art Brut - Good weekend
07. The Killers - Read my mind
08. Shout Out Louds - Impossible
09. Isolation Years - Albino child
10. Navid Modiri & Gudarna - Kom och dansa med oss
11. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
12. Justice - D.A.N.C.E.
13. Lucky Lucky Pigeons - Keep on, Kingie!
14. Those Dancing Days - Hitten
15. Pacific! - Hot lips
16. Kate Nash - Foundations
17. Hafdis Huld - Who loves the sun?
18. Nicolai Dunger - Lyckokatt
19. Familjen - Det snurrar i min skalle
20. Montt Mardié - Metropolis (med Fredrik Hellström från Le Sport)
21. Lucky Soul - Lips are unhappy
Post Skriptum: Observera att det är en sammanställning av mitt personliga musikår och att det därför förekommer några låtar som släppts redan under 2005 eller 2006. Jag lyssnade t.ex. på Miss Li under hösten 2006 men såg henne live på Popadelica under våren 2007.
God Fortsättning!
Guy Love
Rasmus och Pulver om Johannes:
Pulv: Är ni aldrig osams?
Rasmus: Du vet, det är ju såhär...
Pulv: Är ni aldrig osams?
Rasmus: Du vet, det är ju såhär...
Z
"Ziggy Stardust"
Artist: David Bowie
Album: The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972
Så. På Z fanns det inte heller mycket att välja på, men det är ganska självklart att hylla gamla tider. Det var den sista låten, den sista bokstaven. Val på Å, Ä och Ö skulle ändå bara försämra genomsnittskvalitén. Det är ju inte ens några riktiga bokstäver. :)
Artist: David Bowie
Album: The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, 1972
Så. På Z fanns det inte heller mycket att välja på, men det är ganska självklart att hylla gamla tider. Det var den sista låten, den sista bokstaven. Val på Å, Ä och Ö skulle ändå bara försämra genomsnittskvalitén. Det är ju inte ens några riktiga bokstäver. :)