Obesvarad, förbjuden kärlek

Idol är ju typ det o-creddigaste man kan titta på i mina kretsar, men jag kan ju inte rå för att jag är gubbsjuk och att flickorna är så söta hela tiden. :(

http://www.youtube.com/watch?v=IqCssA8DF-8

Hafdis Huld

Islands bästa och vackraste sångerska sedan Björk...eller...Björk är överskattad, Hafdis Huld är mycket bättre och framförallt mindre tillgjord, hon har den vackraste röst jag kan erinra mig om att jag någongång hört. Vad hon gjorde när hon skapade utseendet på sitt MySpace törs jag dock inte tänka på, men nykter det kan hon inte ha varit.

http://www.myspace.com/hafdishuld


Jens Lekmans spelning på Hg i går kväll var lite annorlunda. Jessica och jag gick redan klockan nio, tidigare än vanligt, för att vara säkra på att komma in. Vi kom in drygt två timmar senare när han hade en låt kvar att spela. Och eftersom den låten vi fick höra, Pocketful of Money, hade kostat oss ett hundra kronor var så sjöng vi gladeligen med i "I come running with a heart on fire." Johannes basröst hade kunnat höja stämningen ytterligare, men han valde att inte följa med och skylde på att han var "ur form."

Som vanligt var alla flickor dessvärre söta.


Dagens låt blir en cover på en låt från Velvet Undergrounds sista platta:

HAFDIS HULD - who loves the sun?

Men jag tyckte som sagt att hon sa lönnlöv

Jens Lekman, support: Todd Barry

Herrgår'n i Ryd. I kväll.

Dagens låt, tjugosjunde september

Tanken var att jag skulle dedikera nyinvigningen av den här bloggen till den isländska sångerskan Hafdis Huld, men med tanke på det traumatiska uppvaknandet idag så blir dagens låt i stället den här gamla godingen från resan till Popadelica anno tjugohundrasex:

OLD '97s - murder or a heart attack


Medan jag skrivit det här inlägget har jag fått veta av Pulver att The Cure [däh kjååår] kommer till Sverige den nionde februari för att spela på Hovet i Stockholm. Biljetterna släpps på tisdag och jag är eventuellt intresserad.

Murder or a heart attack?

Oskyldigt likt en brud låg jag sovandes i den säng som Stångåstaden sjänkt mig när jag mycket hastigt och olustigt vaknar upp till ljudet av en borr i betongväggen intill. Det var längesedan jag såg den lilla söta kinesiskan, Celia, som bor intill och jag har väldigt svårt att tänka mig att hon skulle vilja mig så illa, men det här var absolut det närmaste en hjärtattack jag varit i mitt snart tjugotvååriga liv...

...välkommen till mig, min korridor och min nygamla blogg.