När jag plötsligt stannar till i mitt liv och undrar vem jag är, när jag tappat kontrollen, är arbetslös, sjukskriven, deprimerad och boende hemma hos mina föräldrar, finner jag mig själv lyssnandes till en samlingsplatta med Bob Dylan samtidigt som jag läser Nick Hornbys "High Fidelity." Då tänker jag att jag kanske försöker vara någon annan än mig själv, och visst är det så, jag använder musiken för att känna att jag är någon överhuvudtaget.
I Fredrik Strages blogg på DN.se finns den här listan där föregående klipp ligger på plats femtiotre. Där finns säkert lite annat smått och gott för den som orkar ögna igenom.
Åbros något annorlunda medverkan på listan hade givetvis snappats upp av Vimmerby Tidning, där min far läste det i morse, och Henrik Dunge, VD för Åbro Bryggeri, har uttalat sig: "Vi är jäkligt nöjda." Om det kan du läsa här i tidningen som journalisthögskolor använder som skräckexempel över hur en lokal morgontidning kan vara utformad.
Rasmus flyttar till Linköping, Bulgarien och Rumänien blir nya medlemsstater i EU, Danmark genomför en kommunreform, stormen Per blåser ner halva Sydsverige, Mona Sahlin blir ny partiledare för Socialdemokraterna, man upptäcker att trädleoparden är en egen art, regeringens vårbudget presenteras av en nyliberal svartarbetsgivare i hästsvans, i Estland bråkar man om en bronsstaty, den fyra-åriga Madeleines föräldrar uppmärksammas regelbundet i kvällspressen, Paris Hilton döms till fängelse för rattfylla, Frankrike får ny president och Storbritannien ny premiärminister, Rasmus sommarjobbar på OKQ8 efter att ha tagit tjugo akademiska poäng i kulturgeografi, The Simpsons visas på bio, Grekland brinner, helikoptrar krockar, Marion Jones erkänner doping, Sveriges statssekreterare hånglar med en politisk reporter, svart arbetskraft är på högsta modet inom regeringen, Anna Nicole Smith, Povel Ramel, Alice Timander, Ingmar Bergman, Luciano Pavarotti, Colin McRae, Nils Liedholm, Evil Knievel och Thore Skogman dör, Rasmus tar inte ett enda högskolepoäng i konstvetenskap...och i matbutikerna packar man om kött.
Nu har Benjamin Syrsa tackat för sig, fasters barnbarn har fått besök av Tomten och alla paketer, från syrrans oljemålning till presentkortet på Intersport, är öppnade. Nu väntar jag på Karl-Bertil Jonsson medan jag dör i nya snorattacker.
Från oss alla, till er alla, en riktigt God Jul!
Med lite otur så kanske ni även får någon form av krönika över popåret 2007 senare.
I've now come to talk with myself, kind of speak to everyone, inside my head a little bit like J.D. from Scrubs. After watching another seven episodes all night I am, again, doing all my thinking in English. Probably because it's easier to express yourself if you pretend to be someone else. Or in fact nobody. This morning it've come to my mind that music is important for keeping my mind from less easy thoughts, even if I'm listening to a pop-cultural masterpiece like Belle & Sebastian's second album, If you're feeling sinister, or just some silly ABBA-song that goes "knowing me, knowing you, it's the best I can do."
I'm an emotionally and socially, seriously disturbed man.
I'm still up, listening to some Tom Petty-song that randomly showed up in my all music-playlist, after watching probably ten straight episodes of Scrubs without any Swedish subtitles. Don't blame me for writing in bad English since my brain mistook it's regular language. Funny though how the song fitted me, my personality and my mood so well, the title kind of says it all. Night Driver. I now noticed a bit of the intro of the New York Dolls' song, Stranded in the Jungle, sounded ridiculously alike some stupid Håkan Hellström-intro. Gullbergs Kaj paradis, I guess.
That sneaky thief.
"And I cry, I'm shaking and I'm on my own."
Hah, Hey Princess by Popsicle, in case you didn't know.
Susanne tog en återvändsgränd Det visste hon nog för länge sen Så mycket piller, så lite sömn Så lite ork, så mycket dröm
Och Magnus gick in i en vit korridor Kvarten för ensam, stan för svår Och Jonas ska hitta en mening i nån indisk by Så trött på sanningen, behövde en ny
...
Och Karin slutade prata och for Tillbaks till sitt flickrum hem till mor Och Anders är alltid glad, alltid glad Det springer råttor bakom ridån på hans estrad Och Linnea höll för hårt på sin moral Varje dag, ett samvetskval Du blir så ensam när du drömmer grandiost Du blir så hånad, bränd och blåst
När jag skapade den här bloggen så ville jag verkligen (värkligen) inte använda den för överdriven självömkan precis så som jag alltid tenderar att göra. Därför skriver jag väl ingenting om att jag är så deprimerad att det går ilningar genom kroppen i tid och otid när jag påminns om allt från vackra flickor till min egen misär.
I går umgicks jag på gott och ont med min alltid något personlighetssviktande vän Johannes. Det gick en Francois Ozon-film på tvåan och då blir det svårt, för två eviga ungkarlar, att undgå en diskussion om den franska skådespelerskan, Ludivine Sagnier, som alltid verkar vara helt avklädd när Ozon får besitta regin. Vi har diskuterat henne innan, det är som sagt svårt att undgå, och av respekt till den här bloggens många kvinnliga läsare så utelämnar jag detaljer och länkar till bilder eller videoklipp.
Skärpning, Rasmus! Vet skäms!
Vi, mest Johannes, kom också in på hur enkelt det skulle kunna vara att komma undan med ett mord om man bara planerade ordentligt. Han är fan inte frisk. Antagligen har han sett ett avsnitt av Dexter för mycket.
Då går jag hellre en hel dag på Södermalm i Stockholm med Karin, sitter på fik och kollar på folk.
I ett desperat försök att bota min depression åtminstone tillfälligt så satte jag på [ingenting]'s "Släpp in solen" och öppnade upp en persienn. Ändå måste jag nog säga att det lockar mer att lägga sig i sängen än att ta sig in i duschen, gå ut i solen och sen försöka bli lite gladare.
Äntligen är jag fri från det matriarkat som inte gjort annat än trakasserat mig under de senaste, nästan två, dygnen. Är det inte min bilkörning man klagat på så har det varit mitt förhållande till mat och motion. Det senare är jag väl medveten om som ett problem, beträffande bilkörningen har jag bara haft oturen att hamna i poliskontroller mer än de där häxorna.
Här följer en lista över Sveriges mysigaste städer:
1. Uppsala 2. Karlskrona 3. Helsingborg 4. Norrköping 5. Linköping
Bubblare: Hjo
Sveriges omysigaste städer (och orter):
1. Borlänge 2. Laxå 3. Hultsfred
Laurent, den fan, han ringde när vi var i Norrköping och sa att han är i Linköping. Min franske f.d. korridorsgranne är i Sverige och ska hälsa på om en ungefär halvtimme, såvida jag uppfattade hans otydliga engelska rätt, och jag antar att han tar Alexandra med sig. Den sköningen hade kollat upp mitt nummer "on the computer."