SiggeStjaernstoft

Äntligen är jag fri från det matriarkat som inte gjort annat än trakasserat mig under de senaste, nästan två, dygnen. Är det inte min bilkörning man klagat på så har det varit mitt förhållande till mat och motion. Det senare är jag väl medveten om som ett problem, beträffande bilkörningen har jag bara haft oturen att hamna i poliskontroller mer än de där häxorna.

Här följer en lista över Sveriges mysigaste städer:

1. Uppsala
2. Karlskrona
3. Helsingborg
4. Norrköping
5. Linköping

Bubblare: Hjo


Sveriges omysigaste städer (och orter):

1. Borlänge
2. Laxå
3. Hultsfred


Laurent, den fan, han ringde när vi var i Norrköping och sa att han är i Linköping. Min franske f.d. korridorsgranne är i Sverige och ska hälsa på om en ungefär halvtimme, såvida jag uppfattade hans otydliga engelska rätt, och jag antar att han tar Alexandra med sig. Den sköningen hade kollat upp mitt nummer "on the computer."

Pacific! och Jonas' Game stod för underhållningen under gårdagens John Doe-kväll på Hg. Det var en speciell afton på flera sätt. Det kändes att det var någonting i luften. Många oväntade möten med oväntade människor. Mest för Jessica. Själv hade jag inte lust att umgås med första, bästa överförfriskade kvinna som någonsin givit mig en komplimang på krogen.

Men när DJ:n (från Lo-Fi-Fnk) spelar Those Dancing Days känner mitt ensamma hjärta smärta och tankarna går söderut, till Kristianstad. :$

Nu ska jag lägga ett brev på lådan.

Dagens gladare låt:
DORY PREVIN - yada yada la scala

Dagens ledsnare låt:
HAFDIS HULD - fucked up mind

"Nej, nej, dumsnut!"

Nu har jag varit tjugotvå år i fyra timmar och sjutton minuter. Och jag har inte fått en endaste liten puss ens. Så gammal och ful är jag nu!

Precis lika som innan.

1. Varan-TV
2. Folkdans
3. Glasbetong

I afton stoppade jag den skiva jag inte fick tillfälle att överlämna till Pulver under helgens Värmlandsresa i min CD-walkman och tog bilen till Vimmerby. Då mormors begravning i sig är jobbig nog, utan att allt annat i livet är lika positivt som moderaternas inställning till fackliga åtgärder, har jag dragit mig för att gå utanför dörren hela dagen.

Nu sitter jag utanför det pojkrum min ömma moder så sakta förbereder för utflyttning av allt det som en gång varit mitt liv. Symboliken i detta är alltför uppenbar för att beskrivas. Reaktionerna i mitt inre var först större än jag väntat mig, men det beror antagligen på min för tillfället mindre gynnsamma situation.

Om jag ska nämna bilresan genom halva mellansverige får jag ju ändå säga att jag tror att jag hade det stundom trevligt där hos Sara och hennes vänner i Arvika. Ytterligare omständigheter med bl.a. en fortkörningsbot utanför Laxå har dock fått hjärnan att börja tänka till om vem eller vad jag och mitt liv är för något.

Ingen skulle behöva se en stor och hårig karl i tårar.


Ordet patetisk lär visst betyda något mindre patetiskt än man tror, något i stil med högtidlig, men det kan ju på sätt och vis ändå passa mig eller någon annan till synes överdramatisk person.

Ska man sedan avsluta med något mindre seriöst så kan man ju nämna att Arvika har bekräftat alla fördomar om Värmland. Var och varannan bil är rostig, amerikansk och runt femtio år gammal. Befolkningen i sig verkar i regel mindre begåvad än i t.o.m. Vimmerby.

Så var det.

I can't do this all on my own. I'm no superman.

Dagens låt:
LAZLO BANE - i'm no superman (scrubs theme)