Små och stora tankar mitt i kvartslivskrisen
Det var underligt. Idag när jag tog en promenad ner mot stan, för att först uppsöka frisör för rejäl ansning och sen möta Johannes för rejäl förtäring på Shalom, kände jag, iallafall för en liten stund, livslust. Livet är sådant nu, att jag mest läser böcker och lyssnar på musik i väntan på att motiven ska bli klarare, så det kändes lite överraskande. Om det är ett bra sätt att leva vet jag inte, men jag uttrycker ofta förtvivlan inför de möjligheter jag har och just nu känns inga alternativ aktuella eller intressanta när man ser till mina och omvärldens bristande förmågor.
Jag brukar akta mig från att skriva såhär personligt här i bloggen, dels för att det är relativt ointressant och svårt att ta in för utomstående, även för goda vänner, och dels för att det är väldigt svårt att uttrycka sina känslor, ens en liten del av dom, i tal och skrift. Känslor och tankar är större än ord och kan inte beskrivas helt med hjälp av något som faktiskt bara är en förenkling av verkligheten.
Språket må vara ett av människans mest fantastiskt utvecklade egenskaper, och det må hjälpa oss på många sätt, men vi måste komma ihåg att det inte är och aldrig kommer bli helt fulländat. Särskilt intressant, eller kanske viktigt, är det att tänka på det idag när vi kommunicerar mycket via SMS eller MSN, eftersom vi då inte kan använda oss av kroppsspråk eller olika tonlägen i rösten är vi ännu mera begränsade.
När jag började skriva var det inte alls meningen att det skulle bli någon utläggning, men jag ber om ursäkt, det ena ledde till det andra och jag tror att det kan vara bra saker att tänka på innan man dömer någon för hårt.
Jag brukar akta mig från att skriva såhär personligt här i bloggen, dels för att det är relativt ointressant och svårt att ta in för utomstående, även för goda vänner, och dels för att det är väldigt svårt att uttrycka sina känslor, ens en liten del av dom, i tal och skrift. Känslor och tankar är större än ord och kan inte beskrivas helt med hjälp av något som faktiskt bara är en förenkling av verkligheten.
Språket må vara ett av människans mest fantastiskt utvecklade egenskaper, och det må hjälpa oss på många sätt, men vi måste komma ihåg att det inte är och aldrig kommer bli helt fulländat. Särskilt intressant, eller kanske viktigt, är det att tänka på det idag när vi kommunicerar mycket via SMS eller MSN, eftersom vi då inte kan använda oss av kroppsspråk eller olika tonlägen i rösten är vi ännu mera begränsade.
När jag började skriva var det inte alls meningen att det skulle bli någon utläggning, men jag ber om ursäkt, det ena ledde till det andra och jag tror att det kan vara bra saker att tänka på innan man dömer någon för hårt.
Kommentarer
Trackback