Time
Text och musik av David Bowie.
Time - he's waiting in the wings,
he speaks of senseless things,
his script is you and me, boys.
Time - he flexes like a whore,
falls wanking to the floor,
his trick is you and me, boy.
Time - in Quaaludes and red wine,
demanding Billy Dolls
and other friends of mine.
Take your time.
...
I look at my watch, it says 9:25 and I think; "Oh God, I'm still alive!"
We should be on by now,
WE SHOULD BE ON BY NOW!
...
Yeah, time!
I ett trevande försök att komma ur känslan av apati och depression klickade jag igång Aladdin Sane på datorn. Det är inget annat än ren jävla nostalgi. Det var plast och platå, rock och roll, vi var Children of the Revolution och vi kunde knappt gå. (Med referat till det tidiga Gyllene Tiders mindre berömda hyllning till Bowie, låten Åh, Ziggy Stardust, var blev du av?). Det var nittonhundrasjuttiotre och vi ville bara ha mer.
Men mitt liv var inte alls särskilt glamoröst, ännu mindre var det rock'n'roll, men jag var arton år, det var på våren tjugohundrafyra, jag skulle ta studenten, jag var ännu okysst och jag hade för första gången upptäckt musik på riktigt i mitt liv. Jag hade upptäckt David Bowie.
Time - he's waiting in the wings,
he speaks of senseless things,
his script is you and me, boys.
Time - he flexes like a whore,
falls wanking to the floor,
his trick is you and me, boy.
Time - in Quaaludes and red wine,
demanding Billy Dolls
and other friends of mine.
Take your time.
...
I look at my watch, it says 9:25 and I think; "Oh God, I'm still alive!"
We should be on by now,
WE SHOULD BE ON BY NOW!
...
Yeah, time!
I ett trevande försök att komma ur känslan av apati och depression klickade jag igång Aladdin Sane på datorn. Det är inget annat än ren jävla nostalgi. Det var plast och platå, rock och roll, vi var Children of the Revolution och vi kunde knappt gå. (Med referat till det tidiga Gyllene Tiders mindre berömda hyllning till Bowie, låten Åh, Ziggy Stardust, var blev du av?). Det var nittonhundrasjuttiotre och vi ville bara ha mer.
Men mitt liv var inte alls särskilt glamoröst, ännu mindre var det rock'n'roll, men jag var arton år, det var på våren tjugohundrafyra, jag skulle ta studenten, jag var ännu okysst och jag hade för första gången upptäckt musik på riktigt i mitt liv. Jag hade upptäckt David Bowie.
Kommentarer
Trackback