SiggeStjaernstoft

Anna-Lena Löfgren
Lyckliga gatan

Det sägs att bebyggelsen i svenska städers kärnor är sämre bevarad än i länder där den totalförstörts av ett eller två världskrig. De gamla fina husen revs under 1950-, 60- och 70-talen till förmån för den nya världen, upp byggdes stora betongvaruhus av varierande arkitektonisk kvalitet och anpassning till omgivningarna, i den nya världen var det bilen och de stora drömmarna som stod för skalorna och inte människan. I samma hänsynslösa anda byggdes de stora miljonprogramsområdena i förorten, vars likar främst återfinns i de forna öststaterna.

Ska mellan dessa höga hus en gång stiga en sång
lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?

Kära Anna-Lena, jag gissar att du, liksom jag, inte direkt uppskattat svensk hiphop, ännu mindre om du hade blivit utsatt för den redan på sextiotalet. Även den sköna sången skövlades, fördärvades och skändades av din samtids stadsplanerare.